– I början var det mycket att
jag följde min son som spelade. Sen har jag fortsatt vara lojal mot
klubben och jag tycker det är lika roligt i dag. Nu har jag barnbarn som
jag följer med intresse.
På 40 år har Ankaret gått från att ha
fyra-fem ungdomslag till att bli en maktfaktor i skånsk handboll med 600
medlemmar och över 40 lag i seriespel.
Såg du den här utvecklingen framför dig för 40 år sedan?
– Ja. Min idé har alltid varit att göra föreningen bättre och
bättre. Men de sista fem åren har utvecklingen varit bättre än jag
någonsin skulle kunna tro.
Vilket är ditt bästa minne?
– Det största är nog bygget av Borgebyhallen. Det blev dyrt men
hallen är fantastisk. Det är verkligen en samlingsplats för byns
ungdomar.
1975 höll Ankaret
till i Lomma. När området Löddesnäs byggdes insåg Kjell-Åke Nilsson att
föreningen måste flytta till Bjärred, för att finnas nära de stora
barnkullarna. Nu drar klubben igång en satsning i Lomma igen.
– Vi har fått några tider i Slättängshallen och satsar på de yngsta. Man kan säga att cirkeln är sluten.
När Ankaret nyligen
firade 40 år fick Kjell-Åke Nilsson ta emot förtjänsttecken i guld från
både skånska och svenska handbollsförbundet. Han fick också ett kort
som ger gratis inträde till alla skånska handbollsmatcher.
– Det kan nog bli att jag utnyttjar det. Jag har redan ett i fotboll. Jag var aktiv länge där också.
Länge
är en underdrift. Kjell-Åke Nilsson spelade fotboll tills han var 47
år, över 1200 matcher. Men engagemanget i handbollen sträcker sig längre
än så. Redan före tiden med Ankaret hade han varit med och startat två
klubbar, Hörby FF (IK Lågan) och Eslövs HF.
Ordet lojal passar
även in på Kjell-Åke Nilssons yrkesliv. Han började jobba som
planeringstekniker på Kockums i Malmö på 60-talet. Så småningom blev han
vd för Kockum industrier och jobbade inom koncernen nästan hela
yrkeslivet.
Vid årsskiftet lämnar Kjell-Åke Nilsson sitt
heltidsuppdrag som kassör i Ankaret. Han fortsätter med administrativa
uppgifter för herrseniorerna men trappar ner rejält och får mer tid till
släktforskning och bowling.
– Jag är rätt så mätt på handbollen,
så det ska nog gå bra. Men jag fortsätter följa a-lagets matcher och
mina barnbarns matcher, så helt släpper jag det inte.
